En rätt så ocensurerad update
Jag fick en förfrågan om jag lagt ner bloggen. Och nja, kanske. Jag har inte varit inne här på väldigt länge. Varför egentligen vet jag inte, men jag tror att det har en hel del faktorer som spelar in. Idag känner jag att på ett sätt att jag kan vara öppen med det, tidigare fick jag hålla det inom mig för att överleva. Jag har helt enkelt VANTRIVTS på min förra arbetsplats. Hur behöver jag inte gå in på det hela. Men det har varit fruktansvärt jobbigt emellanåt. Jag har fått bita ihop, tagit hjälp av de som finns omkring mig och stöttat mig för att överleva. Och hade inte det nya arbetet börjat den 1 december så hade jag helt enkelt få sjukskriva mig tills dess. Det här är den krassa sanningen. I och med ohälsan har jag varken skött kosten eller träningen. Jag har helt enkelt inte orkat. Att behöva omge sig med människor som har dragit energin ut ur mig har varit fruktansvärt jobbigt. Men nu är jag faktiskt tillbaka på banan igen. I en månad drygt har jag börjat arbeta på ett nytt särkskilt boende på tidig demens avdelning. Jag trodde inte jag skulle aktivit själv välja demens. Men det här passar mig ypperligt. En helt ny arbetsgrupp och nya boenen. Det känns verkligen som en omstart. Ibland är det bra att jag är såpass stark som jag faktiskt längst inne är. Men vägen tills där jag är idag har varit lite guppig och jobbig. Dock är jag nöjd med vad jag åstadkommit. Jag har även avslutat första terminen på spec. utb. usk. med fina betyg.
Jag sprang tjejmilen under hösten. Inte ett dugg nöjd, kom runt på 68 minuter. De extrakilona jag hade lagt på mig hade gjort sitt. Att jag en gång till under året som höll i sig under längre tid var sockret. Ner i hetsätning av socker igen har gjort att det har resulterat i ca 8kg+ på vågen. Det är INTE okej. Jag är nöjd med det jag gjort i viktväg ja. Men det är inte okej hur jag ätit och att mitt ätmönster inte har fungerat alls. Nu sen en vecka tillbaka är jag näst intill sockerfri och äter en liberal LCHF. Mina blodvärden jag haft problem med i 1½år har rättat till sig. Så Hb har gått upp till 130 och järndepåerna ligger på 70 (ska väl ligga på 10-90 om jag inte minns fel), så något bra har hänt ändå. Men jag är skeptisk till att jag kan lämna blod, jag tror helt enkelt inte att min kropp orkar återhämta sig.
Vi köpte ett hus i somras. Vi har flyttat in och trivs väldigt bra. (Nu får ni som vill tro på det eller inte) Vi märkte redan under första månaden att det aldrig kändes som vi var ensamma i huset. Datorerna startade på nätterna, dörrar lät som de öppnades och stängdes, skymtade skuggor, jag blev väckt riktigt otäckt på nätterna, hörde steg m.m. trots att det inte var något där. En kompis moster var här och hjälpte oss att rena huset och få bort den gubben som var missnöjd med att vi bodde där. Det här tog väldigt mycket energi av mig och jag kände att jag varken var en bra kompis, arbetskollega eller energimässigt var jag i botten. Tydligen är jag rätt så mottaglig för energi m.m. Tro det om ni vill. Men nu har vi lugnt i huset.
Husrenoveringar då. Ja, hallen är färdig, ena gästrummet och en del ute. Hela trädgården har vi avverkat och vi kommer att börja om den på nytt. Nästa projekt som är pågång är att byta delar i kaminen, renovera vardagsrummet och ev börja titta på ett nytt värmesystem till huset. En värmepump är inkopplad i garaget så sambon min är nöjd nu.
Hästfronten då, jag har ridit fina fina Glod under hösten. Hon har gått från klarhet till klarhet. Nu ska hon snart gå på mammaledighet och jag har en unghäst jag ska börja jobba med. Vattar mår bra hos sin fodervärd Elin i Eskilstuna.
Och jag är så fantastiskt glad att jag fått kontakt med gamla vänner igen. Det betyder så fruktansvärt mycket. Idag mår jag mycket bättre på alla plan och jag har motivation till god kosthållning och träning igen. Det känns verkligen toppen. Men idag är jag rätt trött, 7 dagpass på rad på jobbet så nu väntar 2 dagars ledighet. Det ser jag fram emot.
Vad tycker ni? Ska jag fortsätta blogga?
