Jag känner mig småfet
Helt enkelt. Jag vågar inte titta på vågen. Det där med vikt är inte riktigt min grej, och absolut inte just nu. Jag vet att det är ett helt annat fokus nu. Men att senaste åren varit strikt med mat och träning, gått ner ca 30kg och nu till att gå upp. Hallå?! Min hjärna är inte riktigt med på den ekvationen. Så jag hoppas inte det här bidrar till någon ätstörning sen. Måste fokusera annorlunda nu. Jag har tid att bygga upp min kropp igen efteråt. Nog om det, återkommer säkert i ämnet så småningom.
Även om min mage växer så har jag lite svårt att den börjar puta. Ja den hänger ju inte iaf. Och jag ser inte fet eller tjock ut. Även om jag känner så. Fast vissa dagar känner jag mig bara gravid.
Med tanke på att vara gravid, visst, jag är gravid, men nog sjutton ska jag ta mig runt vårruset den 18 maj i Gävle. Om inte annat promenerandes. Magnus hade en tanke om att jag kunde låna en rullstol och någon kunde skjutsa mig. Men promenera är inga som helst problem än så länge. Alltid något. Trots att fogarna bråkar så är promenader rätt skönt ändå när jag blir varm i kroppen.
Det var väl inte tänkt att det här skulle bli en gravidblogg. Men just nu så är det inte mkt mer än hemmet, vara gravid och jobba. Ingen häst igång. Träningen ungefär lika med noll. Så jaha ja. Jag delar gärna med mig av det här till er som orkar läsa.
